massor att göra. Passar mig bra för jag är missbrukare. Jag är arbetsnarkoman. Jag är visserligen i ganska bra balans men jag kämpar tappert. Skulle jag vara narkoman eller alkoholist så skulle jag kunna lägga det åt sidan gå ett 12 stegs program och må bra. Men när det gäller jobb så måste man ju jobba.
Jag hade samma abstinens som en alkoholist som slutar dricka när jag började inse och bromsa. Jag har faktiskt hållit i en utbildning med Resursgruppen där vi visar att missbruk som missbruk att avgifta sig är desamma. Idag jobbar jag 45-55 timmar i veckan tror jag. Vissa veckor mycket mer. Jag tar aldrig ut tid mot tid, som jag bör. Men jag ska försöka jag ligger massa + i tid. Jag jobbar inte för pengar jag jobbar för det är min drog, jag mår prima i mitt missbruk.

När man har ett sådant här missbruk glömmer man sin familj. Det är dom som får lida. Så idag har jag hittat en balans. Jag jobbar 6 timmar på jobbet o när jag kommer hem lägger jag tid lite här o där så jag vet inte riktigt hur mycket det blir. Men min familj ser mig i alla fall, så var det inte förr. Den här veckan har varit mer extrem. Men så blir det ibland och på lördag är det mässa så då jobbar jag med.

Tänk vad en liten liten mygga kan ställa till det. Mina fötter är ju ett gissel i säg. Dom är ömma och känsliga för beröring. Två myggor har igår natt stuckit vardera fot. Går dag natten gick så där att sova men i natt vet i sjutton vad som hände. Efter som min hud har problem över huvud taget när det gäller mygg eller andra små skador så reagerar den skarpt. Hela fötterna är ömma och kliar. Kliar jag så reagerar fotten med smärta över hela fotryggen.

Xylocain är min vän, bästa salvan för det här.

men jag fick minsann själv sätta på kaffet, så hur ska denna dag sluta.
Vaknade 5.22 hm, hur blir det idag då. Hjärnan i högvarv massor av ideer. Nedskrivna nu så att hjärnan får vila tills kaffet blir klart.

Vaknade utan större smärtor idag så det blir en bra dag. Jag ska till vatten träningen först och vet ni jag ser lite i fram emot det. :)
Kroppen får reagera som den vill. Upp laddning inför flytten på jobbet. Mindre än en månad kvar och kontrakten är inte skrivna, lite magont. Hoppas det blir klart idag.

Jag har inre stress, jag känner den, den vandrar runt runt i kroppen på mig. Jag försöker hitta orsaken. Jag vet att det är mycket i jobbet och mycket runt barnen nu men jag har allt underkontroll tycker jag.

Har även pratat med en kurator och ska dit igen, vill ha tipps om tankevurporna jag har innan ångesten kommer.

Jag har problem om jag blir låst i situationen. Sitta mitt i biosalongen, konferensen men inte cellskräck. Jag kan vara i små utrymmen om jag vet att jag kan resa mig o gå. Det har med kontrollbehov att göra tror jag. Jag vet massa sätt att tänka men inget passar mig. Inget fungerar.

Jag har även en tid haft väldigt svårt att fatta beslut, men min sjukgymnast har sagt att det kan finnas ett samband med att min vänster sida är svag. Ja kroppen hänger ju ihop.

Så bad imorgon, hej o hå. Vikten är konstant.

Tänk vad musik kan göra med ens hjärna, har roat mig att lyssna på sådant jag gillar.

Jag har deppat nästan gråtit, känt mig upplyft, känt mig stark och sjungit med och haft mig.
Var var smärtan då?

Japp om man inte dricker kaffe sedan lunch igår då vaknar man med huvudvärk. Tänk att det ska vara så svårt att vara snäll mot sig själv.

Idag är en ny dag, massor av pappers jobb att ta mig igenom. Jag ska försöka vara snäll mot mig själv och använda mig av mina hjälpmedel. Hög och sänkbart bord och stolen som går att ändra om lägen på.
Men dagen börjar med en promenad med kollegan.

Skolstartsvecka för två av barnen. Och massor som händer på jobbet.
Nu ska man komma ihåg saker, det är inte min starka sida. Men jag organiserar så gått jag kan. Jag är ju inte ensamstående så jag får ju hjälp på vissa plan.
Tex så kliade min man på min rygg nyss, skönt tre riv sedan ömmar den och gör ont. Men min hud kliar och kliar. Jag har inte exem men små bristningar i huden som läker sakta kliar med. Jag har lätt att få ärr jag läker dåligt. Har hud bristningar efter graviditeter så att magens naturliga elastisk försvan för 10år sedan.
Det innebär självklart psykiska påfrestningar med.

Men idag är en bra dag. Borde ha mer ont efter vattengympan men det fungerar. Huden reagerade i duschen men inte få farligt.

Idag ska vi promenera, vi går ca 2,4 km flera gånger i veckan. Runt våran vackra å i Eskilstuna. När vi nu ska flytta vet jag att vi får tråkigare vy på promenaden E20.

Mamma
Syster
Fru
Säl
Trygg
Humoristisk
Rund
Blond
Pop corn
Fri

och sedan vek sig något inne i foten. Känsla sendrag eller att någon sena gick av. 5 minuter efter jag tagit mig ner för trappan under hög smärta är den borta.
Mysko

utvilad, men inser att man är ensam i sängen. Jag känner mig sviken och ledsen. Men jag har min vän smärtan på besök idag med. Trevligt med sällskap vid kaffet.

Målet för dagen var att tanka bilen, men bilen är inte hemma. Den tog med sig tryggheten på en resa.

http://www.youtube.com/watch?v=qPHw6gGXxzs&feature=youtu.be

är ett problem med många lager.
Smärtan gör att jag vaknar när jag rör mig. Röra mig gör jag typ 3 gånger då jag gör stora vändningar. Jag kan även vakna av att täcket ligger på mina ömma fötter. Det var dok ett tag sedan.
Sedan har vi smulor i sängen, min hud är så känslig så att jag känner allt. Så en T-tröja måste jag ha som gör det lättare att undvika. Den hjälper mig även med svett på onormala ställen, jag är ju fet (japp så är det) så jag blir svettig mellan magen och kroppen.
En annan vinkling är att jag sover så ojämnt, vaknar väldigt lätt. Det botar jag med att ha ljud på när jag somnar.
Jag kan annars vakna av att något försöker ta kontakt med mig från andra sidan. Mycket tråkigt tycker jag, jag vill sova och jag behöver min sömn.

Jag klarade dagen, utan värktabletter. Inte för att jag var tålig utan för att jag inte behövde dom :)
Kuratorn ringde bokat mig på en tid. Kommer inte ihåg varför jag ville gå dit :( Men men det kommer väl tillbaka.

Ja jag drunknade inte i går. Klarade vatten träningen riktigt bra tycker jag. Träningsvärk men ingen smärta än. Fast jag ligger i sängen o skriver så vad vet jag.
Jag provade att simma det gick inte för axeln, synd.
Idag ska jag promenera runt vår ån, det gör vi så ofta vi kan o hinner. Det är jag och en kollega. Vi gör det på arbetstid som personalfrämjande. Det finns stora fördelar i det. Blodomloppet börjar pumpa och syresättningen i kroppen ökar och man kan fokusera på jobbet lättare.
Det gör ont men det går...

Tänk om jag får mer ont i dom efter vattenträningen, jag som har kommit så långt med fötterna. Inlägg och special anpassade skor från Aktiv ortoped teknik har varit en bra lösning. Jag kan inte ha något tryck på översidan av foten (fotryggen) då domnar tårna. Känslan är att tårna förfrysigt. Men jag har nu gått i rätt skor i ett år och nu mår dom bättre. Enligt fotspecialisten har han aldrig sätt så höga fotvalv som jag har + att jag inte har några fettceller som hälen normalt ska ha. Jag går direkt på benen i foten. Jag har ju min överrörlighet och tror själv att det har med att jag gått 7km-1mil om dagen i 9 år. En form av förslitning alltså. Till och från med bra skor men mycket med gummistövlar. Sjukgymnasten pratar om att jag ska muskla upp föttena i bassängen och bli ännu bättre i dom. Hoppas hon har rätt. Jag har inte tid att gå på kryckor nu. Ev. ska vi påbörja en flytt med jobbet så jag behöver min kropp. Igår och idag är det värst i vänster axel, jag kan inte lyfta armen utan måste hjälpa den. Tråkigt men så är det.

Nu är jag tillbaka känns det i kroppen efter veckans bravader.
Musiken gör att jag får energi, lyssnar på det mesta. Att sjunga är även energiberikande för mig. Dröm är att börja i kör. Men jag törs inte än. Jag laddar o laddar. Att sjunga är bra för kropp och själ och jag vill ju värna om mitt liv.

saker på jobbet. Vi kommer troligen i början av nästa vecka få klartecken om flytt. Det behövs verkligen, vi har det så trångt idag.
Det blir även handikapp vänligt, man måste ju se till dom dagarna det är svårt att ta sig. Men framför allt för våra medlemmar och hjälpsökande. Aj var jobbigt att flytta tunga saker, men det är det värt.

vatten träning. Obehags känslan är stor, mycket tankar går till Måndagen.
Jag som inte änns kan dusch utan ont i själen. Kroppen reagerar på vatten, den tror att den måste försvara sig och hjärnan skickar ut blod och kroppen blir rödflammig, part vis. Slutar ju mad att huden är så öm. Psykiskt så blir det svårare o svårare att glädjas åt att bli ren. Men jag ska dit jag ska kämpa jag ska komma över steget. Inget ska stoppa mig.

Ja nu sitter jag hemma igen med mina "sår". Sovit i våningsäng i tre nätter, känt var ända ribba genom madrassen. Men det var inte värre än hemma. Fötterna är trötta, huvudet är strött efter att i 4 dagar inte haft en tyst minut. Ungdomar låter, musik glädje och massa kunskap.
Jag ångrar mig inte. Träbänkar ömma rumpor hör till.
Jag lever, jag är glad.

Mina kroppsminnen är värst. Nu när jag ska iväg på läger så har jag ont innan, på grund av att jag ser hårda träbänkar i militärtält framför mig. Jag vet även att jag kan lyckats och ta smärtan när jag kommer hem. Har bokat sjukgymnasten på torsdag. Eftersom jag har haft ont förr så kommer kroppen ihåg det, och impulserna studsar runt. Rygg och fötter är värst. Men jag vet att det är falska smärtor.
Det kommer vara tyst på bloggen tills jag kommer hem. Nu ska jag åka hej svejs.

För ett år sedan var det kört, mina fötter var så trasiga så onda så att jag kunde inte gå, jag kunde inte ha någonting på dom. Inga skor o inga strumpor. Känslan när jag satt ner var att fötterna var bortdomnade och tårna förfrysta. Efter att ha gått i specialskor tillverkade för mina fötter under året så är jag igång igen. Klart dom fortfarande känns men smärtan är borta. Jag kan promenera, jag kan stå o jobba ett tag, en fördel för ryggen. Men för ett år sedan var det inte aktuellt.

Vid kl. 6 vill mig kropp vakna. Att vakna för mig är en process. Först blir jag rädd, att jag är förlamad, kroppen går inte att styra den är av domnad. Framför allt underarmar och händer. Under knät och fötter.
När jag andas och syresätter kroppen inser jag att jag lever, börjar då röra fingrarna lite, blodet kommer igång. Viftar sakta på fötterna samma sak händer där. Det gör ont när kroppen kommer igång, det bultar och slår. Vissa dagar känner jag pulsen i ryggen mot sängen, det är obehagligt.
När kroppen vaknat lite mer så tar jag mig ur sängen, det gör ont att gå, fotsulorna finns inte där, jag går direkt på benen i fotten. Jag vandrar runt till toaletten och lite hitt och ditt innan jag törs ta mig ner för trappan till köket. Det går segt smärtan går upp i ryggen. Jag vänder och går baklänges ner, det går lättare.
Kaffet är klart när jag kommer ner, jag tar med en kopp, och går upp för trappan. NU är min kropp helt vaken, nu kan jag springa upp o ner utan problem, NU är min kropp vaken.

...Jag ska på ungdomsläger på söndag till onsdag :)
Fryshusandan har ett läger med 500 deltagare. Ska bli spännande hur min kropp ska klara detta. Men jag har bestämt mig för att inte oroa mig utan det blir som det blir. Mycket intressanta föreläsningar kommer det att bli. Anledningen att dom släpper in en tant i lägret är att jag har en grupp ungdomar med mig. Det är liksom biljetten för att ta sig in. För hur mycket jag än vill så är jag ingen ungdom längre.
Dagen har varit bra, jag är nöjd. Det värker men det går.

Så idag kan jag inte lyfta något eller sträcka ut armen. Som om muskeln är trött och värker.
Känner mig som en säl....

Psykisk och fysisk trötthet.
Jag har insett sedan tidigare att man ska rensa vänner och andra som tar onödig energi över en. Och nu är det dax igen.
Jag träffar trasiga människor varje dag det hör till mitt jobb, det är helt okej. Det är därför jag jobbar med stödsamtal. Men andra som tar och tar energi kan man putta undan. Dom som försöker styra över mig och mitt psyke. Dom som försöker styra mig i fel riktning. Jag är värld mer, jag är värld min egen tanke. Jag är värld mina egna drömmar. Vad vill JAG?
Jag blir arg, förbannad på att andra stör mig.