När det gäller allergin på tabletterna. Några scenarium :
1. mot bindningspreparatet i tabletter överlag.
2. mot hjälpmedlet i tabletter/mediciner överlag.
3. mot alla form av värktabletters verksamma ämne.

Lek inte med allergin. Nästa gång kan vara värre reaktion än sist.

Haft migränliknande känningar i två dagar. Synrubbningar och yrsel. Illamående. Men anfallet kom av sig. Jag brukar kräkas och vara säng liggandes. Ljusskygg har jag varit med. Fick tipset om att trycka på punkter i öronen som skulle hindra värken, hm det kanske fungerade :)

Höll på att svimma på apoteket men klarade mig ut till bilen. Som tur var är det kallt ute så jag vaknade till. Sällskapade sedan min man på VC. Bra ställe att vara på om man är sjuk :)

Sjukvårdens tecken men inte för mig. Bup utredning med sonen.
En gång kvar.

Kan man inte få var nöjd någon gång. Nu vill inte diskmaskinen vara med oss längre. Jag har provat mig på handdiska. Att gör vridningarna som man gör när man diskar med diskborsten är inte skönt.

det här med rörliga smärtor. Förra veckan var det handlederna som domminerade nu är det knäna. Det hindrar mig från att springa i trapporna. Men jag vägrar åka hissen på jobbet. Jag måste röra på mig.
Det här är ju min gnäll blogg, men in ska inte tro att jag är sysslolös med annat runt mig. Jag jobbar 100% tar hand om min mobbade misshandlade sons skola. Idag ringde jag polisen och skolchefen och igår anmälde jag skolan till skolinspektionen. Så trött på dom. Sonen är hemma jag lämnar honom inte från dom fixat till skolan. Skolchefen kommer höra av sig.
Samtidigt gör vi en utredning på sonen med bup om ev. adhd/add. Vi vet ju inte om hans beteende enbart har med mobbningen att göra.
Vi har även en son till med ADD, så vem vet.
Dottern pluggar hemifrån så hon håller koll lille bror.

Ro i sirap.
Vi betar av en dag i taget. Livet går fort ändå.
Kollar upp andra grundskolor i fall jag ska flytta sonen till en skola med mer resurser. Jag gör det genom att leta upp föräldrar som har barn på skolan för genom ledningen på skolan kan man inte få rätt information.

Idag var jag på bomässan, fixade att en byggfirma ska ringa upp för offert. Gör dom ett bra jobb på dörr och vägg på jobbet så kanske vi anlitar dom hemma för fönsterbyte.
Sedan for jag hem och hämtade lilla sonen och vi tog en shopping sväng. Ny jacka inhandlad. Vi firade det med pizza.
Vad händer när jag sedan sätter mig hemma, jo jag somnar och sover i två timmar. Hm vad är fel. Lätt feber 37.7 är nog överansträngd. Kroppen skriker jag vägrar lystna.

som hjärnan styr över.
Enligt min man är det visst bara att skita i smärtan och dundra fram i livet ändå. (han har väl en dålig dag).
Feber och darrningar i händerna, jo jag tackar för på hittad. Orkar inte lyfta armarna som vanligt utan gör det med ansträngning. Ungefär som när man har lunginflammation och måste anstränga sig för varje andetag. Så fort jag ska ta något är det en ansträngning. Men jag har städat upp lite ändå. tvätt i maskin disk i maskin och sopor utkastat.
Snart iväg och skjutsa sonen på galej. Men nu behöver jag en kaffe.
Huvudvärk på väg och jag som inte kan ta några piller.

MEN jag är på fötter och jag lever.

Idag föreläser jag för lärare och annan personal på en skola i Eskilstuna. Det handlar om hur man ska se dom dysfunktionella barnen och tala om tabuet som sexuella övergrepp är.

Mitt problem blir alltså, jag måste ha BH. Smärtan i axlarna går ju både uppåt och ner åt i ryggen. Men vill man vara fin får man lida pin.

Japp så ser dagen ut, när jag har ont så svarar kroppen med förhöjd temperatur. Märks enbart genom att jag svettas lättare om jag rör mig. Knappt en grad förhöjning så hjärnan är intakt :)

Idag händer mycket runt omkring mig, själv ska jag äta på subway inbjuden med sms kupong. Skoj.
Ikväll är det ungdomsgrupp, ungdomarna valde att laga mat i kväll. Potatisgratäng och fläskfilé. Men först en förrätt och sedan glass till efterrätt.

Jag ska börja lista bra kontakter för fibro. Läkare ända ner till till gräsnivå.
Vad har vi att till gång i Sverige?

förut kunde jag vara medicinfri veckovis men nu när jag då inte kan ta medicinen så stegrar sig smärtan varje dag.
Maken masserade mig i natt igen. Så tacksam för att han finns att tillgå.
Idag stoppade jag in smärtan och åkte på Strängnäs marknad, köpte rostade mandlar och dottern köpte kokosbollar. två timmars utflykt lagom. Jag har inte mer ont än i morse. Så varför ska jag inte göra sådana saker. Jag sätter mina gränser själv.

Skäms på mig själv som gnäller för lite smärtor när mina vänner har det så mycket värre. Kram till alla som behöver det. (MS,ME,Crons,Canser).

Maken fick massera foten i morse för att jag hade en hårt knöl på undersidan. En sådan där knöl man får när blodet inte strömmar som det ska. När jag gick på den så kändes det som en svullnad. Men sen efter massagen gick det bättre.
Nu när jag sitter på jobbet börjar det kännas i nacken. Det är dom här små smärtorna som förr inte kändes alls, som kommer krypandes och stör koncentrationen.
Remissen är i alla fall på plats och inom 3 månader ska jag dit, suck. Klarar jag tre månader utan medicin??? :O

Jäklar vad jag är skör i psyket nu.

men mina tankar.
Jag pratar ju med folk och fä men det känns som man är ensam att dra lasset. Fast jag vet att jag inte är det.
Ensamt att förstå följden att inte kunna ta en alvedon vid huvudvärk. Vad händer om jag får migrän nu?

Sedan är det sonen som är under utredning för ev. diagnos. Fadern till barnet och jag står på helt olika öar. Jag försöker berätta vad jag kan och vet, men det är som att prata med en vägg. Men sedan tar han emot det jag säger och det känns som han förstår. Men prossensen är jätte jobbigt. Allt jag säger blir en kamp.

Idag ska jag till kuratorn, vi ska prata bilkörning. Varför är jag så rädd att köra bil, men det är jag inte längre. Jag har annat att fokusera på. LIVET till exempel.

Idag ska jag äntligen till bassängträningen igen. Vet inte hur det kommer fungera, men om det inte gör det så får jag väl avbryta.
Har inte fått bekräftelse från sjukhuset att dom tagit emot min remiss :( Tänker ringa och kolla upp saken idag.
Livet lunkar fram, känns det som. Ett steg i taget.

Ja jag vet att jag får vara nere för vad som händer mig, men det finns folk som har det mycket värre än mig. Smärtorna är ju inte värre än vanligt egentligen det är psyket som sänker mig. Framtiden kom i fatt mig, låter konstigt men det är framtiden som sänker mig. Vad händer i framtiden?
Älskar min man som hjälpt mig genom natten, men massage. Jag började bli smidig som ett kassaskåp. Nu är jag mjukare.

Ringde vc fick reda på att doktorn skickat ett brev. Jag hade allergi i kroppen. Han har skickat en remiss.
VAD gör jag nu??? Tänk om jag inte kan äta värktabletter mer!!!!
Ser mig själv sitta i köket hela dagarna, sjukpensionär med ett gäng hundar.
Det är inte så jag vill leva.
Nu ska jag smälta det här, det ska få ta 5 minuter av mitt liv. Jag kan och vill klara det här.

vaknar tuppen och jag. Utan mediciner är det svårt. Nu börjar kroppen kännas sliten som tusan. Värst just nu är huden och vristerna. Det var vristerna som väckte mig. Och sedan började huden klia.

Väntar ju på provsvar, men det värkar ju inte komma några. Får ringa upp dom idag på vc. Smärtan sätter sig ju på humöret och koncentrationen. Jag har dragit ner på massa jobb denna vecka för det här.