Så nu är vi igång igen, men nya tag. Jag jobbar som medmänniska i en förening som jobbar mot sexuella övergrepp.
Jag föreläser och har samtal o grupper. Jag älskar mitt jobb. Vissa dagar är det tungt men andra dagar är helt okej.
När fall läggs ner och barnen glöms bort i det hela. Barn behöver modiga vuxna.

Idag tappar jag luften, känslan att trampa vatten men knappt hålla huvudet över vatten ytan. Svårt att få ner luft i lungorna, varje andetag är ett mirakel. Tryck över bröstet. MEN jag vet att kroppen spelar mig ett spratt, jag vet att jag lever. Tar en kaffe till i sängen...

Fin ö och inga mygg, jätte fint väder och intressant rundtur.

Mindre bra var att man hade lite tid mellan båtturerna. Vi hade velat vara där längre.

Så här dagen efter må jag säga att kroppen klarade det bra men med lite hjälp av medicin. Är öm, men det kan det vara värt.

Träffade mina kompisar från jobbet i dag, vi jobbade lite. Men umgicks mer. Behöver vi inför jobb hösten. Vi alla har våra krämpor så det är skönt att ingen blir irriterad när man inte kan sitta still, utan måste resa sig ibland mitt i samtalen.
Under ledigheten har jag fixat så att nästan alla har fått kroppsriktiga arbetsplatser. Höj o sänkbara bord. Det blev trångt men dom får bättre arbetsförhållanden. Näst intill alla hos oss har problem med sina kroppar och som ansvarig är det viktigt att alla mår bra. Andas och hitta sin inre ro.

till kaffet.

Ja idag är det fötterna. Från vaderna och ner. Som stora och bort domnade. Och så handflatorna. Så nu måste jag planera dagen ut efter det. Men men, ren smärta är det inte.

Ja så är det, jag känns som jag lever ett liv ut o in. Konstig känsla, men man vänjer sig. Jobbigast för familjen.Trött så trött...

Ja att träna, fast det är kämpigt är ändå a och o för mig. Dom små musklerna mellan varje kota i ryggen. Hitta centrum av min kropp så att jag håller den i balans. Att göra det är inte många minuter om dagen, och det är värt det. Basal kropps kännedom hittade en bra sammanfattning: http://skondahl.se/basal_kroppskennedom.html

Det är mitt liv och jag har ansvar för det.

Att leva med Fibromyalgi!


Till alla friska som ej förstår eller till er
friska som vill förstå hur det är att leva
med fibomyalgi föreslår jag att ni
går till jobbet med.....

En begynnande förkylning.

Lite små feber.

Dov huvudvärk eller lite
dov tandvärk.

Malande mensvärk, eller känningar
åt gallan.

5 till 10 småstenar
i skorna.

Tag med en gummiklubba
eller liknande
och slå med jämna mellanrum lite
varstans på kroppen.

Tag en dos med Bricanyl så att
hjärtat börjar hoppa så smått.

Drick ett rogivande te så att du har
svårt att hålla dig vaken.

Ät en hel påse katrinplommon.

Tag en lång bit tejp och sätt den
längs med ryggraden, så att det känns s
pänt och stelt när du böjer dig.

Spola händerna i kallt vatten,
känn smärtan och stelheten.

Tag lite hudlotion i ögat så att
synen blir lite dimmig.


Det och lite till är vardagsplågor.
Utöver det här finns det sämre dagar
då får man multiplicera detta med ett
lämpligt tal. En liten fråga - Hur många
av er orkade med de
första timmarna ?
första dagen ?
veckan ?
månaden ?
året ?
åren?
Till er/oss som vet. Stryk över det som
inte passar in på dig. Fyll i det som
stämmer in
på dig på de tomma raderna.
Kopiera gärna och ta med ett ex
till närstående, släkt, arbetskamrater,
läkare, FK handläggare m fl....

Man klipper gräsmatten en liten stund. Ungefär lika längs som kaffet tar att rinna ner i kannan. Kroppen svarar med att skaka som om man har tränat, två timmar på gym.
La mig på sängen en stund, kroppen vill gråta men jag är inte ledsen, jag är arg. Arg på smärtan, skovet har varit allt för länge nu. Var tvungen att duscha så klart efter strapatsen. Kroppen svarar smärta på vattnet. Hårbotten ömmar, känslan att vilja raka av mig allt hår är stark, men förnuftet stoppar mig. Så ont i kroppen att jag inte kan torka mig sitter istället och luft torkar. Kroppen vill gråta, men jag är arg.

Vaknar av att sonen vill låna bilen kl. 5.00 på morgonen, suck. Händerna är bort domnade, skakar liv i dom. Så här två timmar senare är det bara handlederna som kommer ihåg att jag skakade dom. Känslorna sitter i så länge. Det kan jag bli så trött på, att kroppen inte glömmer lika fort som jag. Hur många gånger har inte jag haft nya smärtor som uppkommit av en rörelse, som sedan sitter i en dag eller två. En liten rörelse som att vinka. Men att flytta möbler kan gå bra, utan men alls.
Jag får sova när jag dör.

• Koncentrationsproblem; svårt att finna ord
• Yrsel, balansproblem
• Huvudvärk, migrän
• Irritabilitet, humörsvängningar, "kort stubin", psykisk stresskänslighet
• Domningar, stickningar
• Trötthet/kraftlöshet
• Ofunktionell sömn; vaknar inte utvilad
• Slemhinnebesvär - ögon, mun, näsa, underliv.
• Svullnadskänsla
• Ljuskänslighet
• Luktkänslighet
• Ljudkänslighet
• Feberkänsla
• Dysautonomi
• IBS-liknande mag/tarmbesvär
• Hjärtrytmrubbning och/eller andningssvårigheter; tillfälligt
• Illamående
• Nedstämdhet kopplad till värkintensiteten
• Kalla fingrar och tår
• Infektionskänslighet
• Nervryckningar och muskelkramper