Ja nu sitter jag hemma igen med mina "sår". Sovit i våningsäng i tre nätter, känt var ända ribba genom madrassen. Men det var inte värre än hemma. Fötterna är trötta, huvudet är strött efter att i 4 dagar inte haft en tyst minut. Ungdomar låter, musik glädje och massa kunskap.
Jag ångrar mig inte. Träbänkar ömma rumpor hör till.
Jag lever, jag är glad.