Vid kl. 6 vill mig kropp vakna. Att vakna för mig är en process. Först blir jag rädd, att jag är förlamad, kroppen går inte att styra den är av domnad. Framför allt underarmar och händer. Under knät och fötter.
När jag andas och syresätter kroppen inser jag att jag lever, börjar då röra fingrarna lite, blodet kommer igång. Viftar sakta på fötterna samma sak händer där. Det gör ont när kroppen kommer igång, det bultar och slår. Vissa dagar känner jag pulsen i ryggen mot sängen, det är obehagligt.
När kroppen vaknat lite mer så tar jag mig ur sängen, det gör ont att gå, fotsulorna finns inte där, jag går direkt på benen i fotten. Jag vandrar runt till toaletten och lite hitt och ditt innan jag törs ta mig ner för trappan till köket. Det går segt smärtan går upp i ryggen. Jag vänder och går baklänges ner, det går lättare.
Kaffet är klart när jag kommer ner, jag tar med en kopp, och går upp för trappan. NU är min kropp helt vaken, nu kan jag springa upp o ner utan problem, NU är min kropp vaken.