Det är ett stort hinder att ha en kropp som skriker massor att göra men som måste prioriteras om. Att prioritera har jag väl inga problem med men vissa saker måste göras.
Pappa ligger på sjukhus, jag bör åka upp med jämna mellan rum. Barnen behöver stöd och hjälp i vardagen, dom är så duktiga men behöver stöd. Speciella barn behöver det.
Sen ska man jobba och när man kommer hem ska man orka göra husets måsten.
Dom sköter sig inte själv, jag blir stressad av att veta att rörigt hem gör det svårare för mina barn som har svårt att sortera vardagen. Sen ser man ju att dom tar efter oss i deras rum.
Varje dag har jag som mål att städa varje kväll summerar jag dagen och inser att jag klarar ev. av att sätta på tvätt och diskmaskin, mer klarar jag inte.

För att kunna sova tänkte jag att jag ska göra en måste lista. Alla bör kommer inte finnas med.
Vårstäda och rensa på toaletten uppe och nere.
Städa och rensa hallarna uppe. Kasta det som ska ut.
Möblera om när det är rensat.
Rensa bland barnkläder.
Hjälpa lilla sonen med hans säng som gått sönder.
Hjälpa stora sonen att börja städa ur sitt rum.( mest damm)
Lära katterna att var ute.
Städa bänkarna i köket och ta bort träkanterna på överskåpen så man kan städa där uppe.
Rensa frysen och frosta av. Går inte på den plats den står nu för det är trägolv.
Rensa skoskåpet. Ta upp det som inte behöver vara i hallen nere och lägga det i klädkammaren.
Städa på förstukvisten, bort med vedlådan. Även nedanför på plattorna ska det städas bort gruset.

Som ni ser så finns det massor att göra så när man då inte kan göra mer än det jag gör så ses man som lat och likgiltig. Sakerna fixar inte sig själv så dom finns kvar i morgon med...

Bör saker är även dom många men jag har i alla fall kommit så långt att dom inte stressar mig.