Funderar på hur det hade varit om jag inte hade tillgång till datorn.
Och alla som finns tillgängliga där ute i cyber rymden.
Jag har familj men känner mig ensam ibland, ensam med mina tankar. Så tänker jag vidare på skyddsnät, tänk alla som inte har nätverk med folk som kan hjälpa dom. Jag har det bra förspänt med sådant. Men ensam med känslor och rädslan för min sjukdom. Jag vet att det finns dom som har det mycket värre än mig men det hjälper ju inte mig just nu.
Två stora saker på gång ett besök hos allergiläkaren och ett på tarmröntgen. Ska ringa och boka på måndag. Känns faktiskt lättare att skita i allt just nu. Så trött på allt som rör mig. Alla drabbats tycker så synd om min familj. VARFÖR ska just dom behöva ta hand om mig. Jag vill kunna klara mig själv. Jag klarar inte av mina egna hygien längre, finns ingen ork. Glad att jag klarar av det lilla jag gör i hemmet. Tvättat två maskiner men hängningen av tvätten känns fortfarande i handlederna. Mina tummar värker. I och med det så värker alltså händerna med än fötterna idag och jag har haft det lättare att gå. jipppie, suck.