En dag i Stockholm innebär runt ett kvarter runt vasagatan. Men det var trevligt och god mat. Öm men glad över dagen.

Laddar nu för resten av helgen, lite rädd att jag tagit mig vatten över huvudet. Alla säger ju att jag måste acceptera min sjukdom. Men samtidigt så säger folk att gör det du vill nu för sen blir det försent. Man kan bromsa sjukdomsförloppet men inte bli bättre igen. Jag är inte där än, jag hoppas fortfarande. Äter inte osunt och unnar mig inte lika mycket söt längre. Ska under ledigheten försöka mig på att promenera det gör ju ont men jag tror ändå att jag behöver det.