Jag har hört talas om det, att folk har problem med vården. jag tycker att det flutit på relativt bra så länge man är normalt sjuk.
Men får man en "obotlig sjukdom" så måste man slåss.
Träffade en av våra gamla praktikanter, hon ska operera bort hudcancer andra gången det händer henne. Men hon fick bråka för att få hjälp, hudläkaren sa att eftersom nu är så stressad över märket så kollar vi väl då! Han fick sedan ringa och krypa till korset att det var cancer. Något förlåt eller så fick hon inte.

Idag fick jag ut en kopia av mitt senaste läkarintyg jag var där 17 maj, han skrev det 4 juni och försäkringskassan har inte fått det än!!! På grund av det är fallet nedlagt hos dom. Jag sökte bilstöd. Ska överklaga nu när dom troligen får läkarintyget nästa vecka.
Jag har även blivit sämre, varje dag. Jag som gnällde för månader sen... om jag vetat hur det skulle kännas idag så hade jag varit tyst.

Det händer stora saker på jobbet som förgyller mitt liv, det är bra det.
Min älskade dotter fyller idag 21 år. Så nu är hon firad.