Trött att inte kunna göra något själv, förr kunde jag möblera om bygga djurhagar och ta i för kung och fosterland.
Nu är jag en sur kärring som sitter i köket passiv och trött, evigt trött.

Jag fattar mycket väl varför jag är sur i själen, huvudet vill men kroppen sätter stopp det blir jobbigt. Röran stressar upp mig, längtar härifrån, till jobbet med struktur.

Imorgon är det fasta som gäller det är även det stressande eftersom jag nu är förstoppad. På tisdag röntgas tarmen.

Klockan är snart 13 och det har inte hänt någonting. Jag behöver en hammare. För att dra ut en spik, det har jag behövt i flera dagar, men jag kommer inte till skott. Glädjen i att få ett nytt rum är noll. Sängen står och väntar i hallen, men jag kan lika väl ligga kvar i den jag har.
Nu ska jag gå ut och sätta mig i solen, för armarna värker och händerna går av.