Välkomna.
Det här är min gnäll blogg.
Jag kämpar med att anpassa mig till min diagnos Dercum.
Jag skulle gå inte här och skriva att ibland vill man ge upp. Dagen har varit riktigt bra, förutom Något form av sendrag inne i kroppen. Jag går försiktigt och händerna ömmar men inte fingrarna.

( I förgår och igår hjälpte jag en katt hem. Det är alltid roligt att kunna hjälpa fast jag inte jobbar som djurkommunikatör längre. Skoj att ryktena går ändå att jag är bra på det. ) En parentes i livet. Djurkommunikation är svårt när man har egen smärta, då är det svårare att få in djurens känslor. Men handlar det inte om sjuka djur så går det ju bra.

När det gäller smärtan fick jag sova i natt och då orkar man ha ont på dagarna på ett annat sätt.

I morgon kommer kommunen och ska kolla om dom kan hjälpa mig med någon anpassning hemma. Jag behöver en arbetsstol i köket, målet är att försöka behålla mina färdigheter så långt det är möjligt.
Ska även kolla hur man ska tänka framåt om dom har tips. När är det dax för rullstol tex? Är det bra att kämpa emot eller kommer stressen göra det värre. Dercum mår ju inte bra av stress.

Jag blir ändå stressad jag vet ju inte vad som anses rätt. Vad framtiden har att ge mig. Dercum föreningen säger passa på medans du kan, sen är det försent. Sjukdomen går inte att stoppa men försöka bromsa. Gör bara det du kan klara av. Undvik stress.