Ja vad är skillnaden på att vara medberoende i någons sjukdom eller att stötta en i sin sjukdom?
Wiki:
Medberoende är ett tillstånd som kan drabba en person som lever tillsammans med en missbrukare, exempelvis en alkoholist eller narkoman. Den medberoende anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa.
De känner sig ansvariga för andra människors beteende, är ofta omedvetna om vad de själva vill och behöver, känner sig säkrats när de ger, attraheras ofta av människor med behov, attraherar ofta människor med behov, känner sig uttråkade och tomma om de inte har någon att hjälpa, överengagerar sig, tror att deras beteende är andra människors fel.

Snodd text beroendelinjen.
En definition gällande gränsen medberoende/hjälpsam person är att man ska visa medmänsklighet och empati till människor i vår omvärld, men inte på bekostnad av vår egen hälsa och våra egna ansvarsområden. Det är svårt att hjälpa någon annan när man själv håller på att drunkna. Då är risken att båda två drunknar. Därför är det viktigt att den anhörige tar hand om sitt eget mående och hälsa. På det sättet kan man också vara ett bättre stöd.

Snott från : ifokus
Hur kan man hjälpa?
Människor med Dercums sjukdom är känsliga mot allt möjligt - lite som
"Prinsessan på ärten". Små saker som andra tar för givet, som att vrida ur en
skurtrasa eller ta en dusch, kan vara synnerligen smärtsamma upplevelser.
Var vänlig, ha tålamod, var omtänksam och fråga om det är något du kan
göra för att hjälpa. Det är viktigt att dercumpatienter får en bra information
och stöd från omgivningen för att kunna leva så positivt som möjligt och att de
finner sin egen kapacitet i arbete och privatliv med bibehållen självkänsla för
så hög livskvalitet som möjligt. Detta hjälper patienten att kunna vara
självständig och inte vara beroende av andra, en sådan självständighet är av
stor betydelse i familje- och arbetsliv.

Min egen text:
Att finnas till för varandra är nog det viktigaste i stöd. Texterna här över handlar om narkotika och alkohol till mesta del. Men det är dom texter man hittar om man googlar en stund. Att man blir medberoende i varandras sjukdomar är lätt.
Att hjälpa varandra genom att göra vissa saker för varandra är inte medberoende. Jag klarar vissa saker och dom vill jag göra, jag vill behålla funktionen så länge det går. När jag sen tappar funktionen då behöver jag hjälp.
Andra som tappar funktioner kanske kan träna upp dom igen, men om jag förstått sjukdomen så är det kört när jag tappat de. Min sjukdom handlar inte om vikten som dom flesta tror. Jag kan operera mig men må lika dåligt för det. Den ända fördel med viktminskning är följdsjukdomar, dercum kommer jag alltid ha. Men man behöver ju inte dra på sig diabetes eller annat skit.

Vilket stöd vill jag ha? Jag vill att folk ska lyssna inte försöka säga att det blir snart bättre. För det kommer inte bli bättre.
Jag behöver hjälp med små saker som att ta fram saker ibland, jag behöver hjälp att minnas saker. Jag behöver hjälp att bromsa i livet. Ibland behöver jag hjälp med att lyfta saker. Men jag har ingen muskel sjukdom jag har inga problem med styrka, men det gör ont i kroppen av att böja sig. Jag behöver hjälp att handla, eftersom dom varor vi ska ha alltid av någon anledning är i golvhöjd. Jag kan göra listan lång. Men jag tror ni fattar.

Jag behöver rullstol snart (inom ett år skulle jag tro), men har ingen som kan köra den, vid längre sträckor. Jag kan inte ha en i el eftersom jag inte kan få med den i bilen. Jag kämpar för att behålla rörligheten.

Kram på er i värmen, jag har 22 grader i köket och fläkten blåser på mig. :)