Att man som liten människa känner sig stressad ibland är ju helt okej. Men jag fattar inte mig på Stockholmarna, tunnelbanan går var 8 minut, varför springa och stressa fram?
Jag var i alla fall på Eldsjäls dagarna på Fryshuset. Man kan aldrig lära sig för mycket. Tror att dom 13 föreläsningar jag varit på kommer förgylla mig länge. Att träffa folk som jobbar som en själv och se helheten. Vi är en kugge i ett stort maskineri. Jag behövs, jag är viktig.
Kroppen höll inte för dom här dagarna så det här kommer ta tid att komma på fötter igen. Törs fortfarande inte prova medicinen, äntligen kliar inte huden någonstans. Fötterna värker, handlederna värker, ryggen känns av. Men jag är helare än vad jag trodde jag skulle vara.